Att beskriva den egna kreativa processen är inte lätt uppgift. På sätt och viss så ska det alltid finnas plats för det oförutsebara,  improvisationen, magiken. Därför kan det vara problematiskt att “förklara” sin egen konst. Det är inte självklart att man har svar på alla frågor. Men för vetenskapens skull så borde förskaren kunna titta utifrån si egen relation till verket, studera en egens process har också sina värdefulla fördelar. Det är också så att meningen med att förska är faktiskt att finna svar.

Idéen av skapa tre olika “sets” är att visa olika metoder för att jobba med stillbild och musik. Alla studier har olika utgångspunter, annorlunda råmaterial  och därför är resultatet också annorlunda.

- Studie nr.1 har som utgångapunkt arbetet med konceptet av synestesia.

- Studie nr.2 utgår ifrån förmålade tavlor som min treårig son har gjort, mixade i ett kollage. Dom olika målningarna har ändrats (orientation) för att komponera bilden.

- Studie nr. 3 är baserad på att fotografera kompositionen. Innehållet i bilden ändras inte efter att fotografin har tagits. Alla delar och föremål i bilden placeras tillsammans med komponeringen av musiken innan den slutfärdiga fotot har tagits.

Oberoende vilken metod, proccess och resultat så har alla studier en sak gemensam: bild och musik har komponerats och ändrat för att ampassa varandra. Iget av materialet (förutom min sons målningar i studie nr.2) som presenteras fanns i någon form innan detta projekt påbörjades.